Jag har kommit igång bra med min träning. Förra helgen körde jag frekvensintervaller med en kompis för att få upp farten. Min normala frekvens vid ett distanspass ligger runt 40 tag per minut. Det är svårt att ändra utan att utmana sig själv ordentligt så förra helgen körde vi 10*1 minut frekvensintervaller på 55 och 60 tag per minut. Det går ganska mycket fortare vid den frekvensen. Det var kul. Det är också mycket enklare att köra frekvensintervaller än att bara köra normala intervaller. Det blir ett bättre fokus än att bara räkna ned hur många intervaller man har kvar.

I tisdags körde jag sedan ett distanspass där jag lyckades öka frekvensen till 44 utan att bli speciellt trött. Anledningen till att jag klarade det var att jag fick feedback varje 500 m om vilken frekvens jag höll och genom det lyckades jag hålla fokus. Åkte faktiskt fortare än jag brukar men med lägre genomsnittspuls. De övningar jag gjort gav resultat direkt. Bra för motivationen!

Därefter kom det några inbjudningar i mejlen till vinterns lopp – det kändes bra! Jag började verkligen fundera på om jag inte skull åka några lopp i vinter.

Då händer det – jag vrickar foten i samband med att vi bär in en hundkoja i garaget. Det gjorde ont som… Jag lindade foten och hoppades att den inte skulle svullna upp för mycket.

Vad gör man nu?

Känns tråkigt. Men då gäller det att tänka långsiktigt och fundera på alternativ. Förkylningar och små skador får man räkna med. Efter att ha vilat på lördag så kände jag mig bättre i foten på söndag – det gick åt rätt håll! Jag tog och körde ett styrketräningspass istället med en skivstång vi har hemma. Det kändes riktigt bra! Jag lyckades till och med göra benböj med min onda fot.

I ett större perspektiv är det mycket bra att variera sin träning, styrka kondition och rörlighet med en mångfald av övningar så att man undviker att hela tiden lura sig att titta på förbättringar mellan enskilda pass.

Jag tror att man ska försöka att hela tiden hålla i den grenspecifika träningen genom minst två pass per vecka. De övriga passen ska man dock gärna variera. Det positiva med det är att man undviker att få utslitningsskador, man lurar kroppen att utveckla sig snabbare och i slutändan blir man en bättre skidåkare. Det är ingen slump att många idrottskvinnor och -män gör sina bästa resultat efter rehabilitering.

Jag kommer senare i höst skriva om en person jag hjälper med träning och planering som gjort en rehabilitering som fått mig att se idrotten i ett helt annat perspektiv! Han var på livets kant men genom bra fysik och en vilja av stål har han nu kommit långt i sin rehabilitering.

Imorgon ska jag fortsätta med min styrketräning!

Ha det gott!
Christer