Det känns tomt efter Vasaloppet! Vilken urladdning det var från alla er som åkte. Kvällen innan var vi ute och åt och såg många skidåkare trycka i sig lite pasta till, lätt svettiga och stressade men samtidigt med en blick som sade att de var ute på en ”mission”. Ett Vasalopp är som att skjuta upp en raket, väldigt lång förberedelse, oro för att något ska gå fel vid starten (vakna krasslig, stavar som går sönder eller att man har fel valla under skidorna) och om man misslyckas på något sätt så är det ett år till nästa uppskjutning.

Efter att ha analyserat ca 15 åkare och deras data kan man dra vissa slutsatser.

• De som åker fortare stakar mer!
• Kvinnor är bättre på att hushålla med krafterna, jämnare värden på frekvens, attack och båltryck.
• De som är medelgoda åkare och som tar mer än 6 h på sig tappar ofta frekvensen i stakningen ju längre loppet går. (Se Joars frekvensgraf / Stakning)

• De som åker fort snabbare än 6h håller ungefär samma stakningsfrekvens hela loppet (Se Elins frekvens nedan)
• De som åker fort har högre attack och båltryck!
• Man ser att spåren blir sämre genom att stabiliteten blir oproportionerligt mycket sämre.

En annan sak jag såg i data från Vasaloppet är att det finns otroligt många duktiga äldre åkare! Vet ni att den bästa damåkaren och herråkaren i klassen 65-70 år åkte på 7,5 h respektive under 5 h och den snabbaste i herrar 70-75 åkte på 5:35. Glöm det där med att bli gammal och trött!

Nu är det bara att anmäla sig till nästa års Vasalopp!

Några bilder från Vasaloppet när täten passerade 3 km från mål.

Ha det gott!

Christer