Kranskullan
Söndagen den 19 mars 1922 var en stor dag för Morafolket. För den dagen så var det en ny och oprövad skidtävling som arrangerades och många åskådare väntades till Mora för att få uppleva och se skidlöparna i det första Vasaloppet.
Vädret var inte det allra bästa. 
Det var grått och trist med blötsnö. Det två vännerna, Therese Eliasson och Svea Romson hade dagen till ära klätt sig i sina vackra kulldräkter för att det var söndag och en historisk dag i Mora. Trädgårdsmästaren Lindkvist hade på beställning av tävlingsledningen gjort en lagerkrans som segraren skulle få. Medan han promenerade ner mot målet för att leverera kransen fick han syn på de två väninnorna Therese och Svea i sina kulldräkter som stod uppe vid Badstubacksgatan där spåret korsade och gick in över Stapelåkern mot målet. Han frågade om någon av dem ville lägga kransen om segraren när han kom mot målet. Therese som tagit hand om kransen var betänksam om hon skulle nå upp och lägga kransen om den som kom först eftersom hon var liten till växten. Till all lycka så snubblade Ernst Alm ned på knä när han skulle åka över snöplogvallen längs gatan in mot Stapelåkern, så Therese hade bara att kränga kransen över huvudet där han låg. I det ögonblicket skapades begreppet ”kranskulla”.
Arrangörerna såg att det var ett fint och mycket värdigt sätt att hylla segraren i Vasaloppet. Så därför har traditionen levt vidare år från år och numer har uppdraget som kranskulla utvecklats och fått en stark symbolisk roll för alla de olika vasaloppsarrangemangen.
Efter det första Vasaloppet så har det varit Vasaloppets Organisationskommitté som fram till och med 1991 utsett kranskullan och kransmasen. Därefter har uppdraget lagts på respektive tävlingsledare till Vasaloppet och Tjejvasan.
Kranskullan och kransmasen har kommit att bli viktiga ambassadörer och representanter för Vasaloppet under hela det år för vilket de blivit utsedda. ”En gång kranskulla eller kransmas alltid kranskulla eller kransmas” innebär också att de i framtiden kan få ”ställa upp” och representera Vasaloppet i många olika sammanhang. Lokalt, nationellt och till och med internationellt. Att bli kranskulla eller kransmas är ett mycket ärofyllt och fint uppdrag, det är ofta en dröm för alla flickor och pojkar, aktiva inom IFK Moras och Sälens IF:s verksamheter, att få detta ärofyllda uppdrag.
Kriterier
Under årens lopp så har kriterierna till vissa delar förändrats. Kriterierna för kranskullan som tidigt sattes på pränt var att kullan skulle vara ogift men framförallt ha idrottsliga meriter och ha gjort goda insatser som representant vid tävlingar och övriga arrangemang. Faderns, eller annan familjemedlems idrottsliga meriter vägdes också in i vågskålen. Numera är kriterierna desamma för både kullan och masen.
Vasaloppets tävlingsledare utser kranskullan, och de har följande kriterier:
- Kvinnlig medlem i IFK Mora eller Sälens IF.
- God representant och förebild för idrotten.
- Hon är en god ledare, funktionär och/eller aktiv idrottare.
Kransmasen
Kranskullans historia i Vasaloppet är lika lång som själva loppet, eftersom Therese Eliasson utsågs till kranskulla vid det allra första loppet 1922. Men inte förrän 1988 gjorde den första officiellt utsedda kransmasen entré vid målet i Mora, i samband med Tjejvasan det året. Det var den 11-årige Axel Jungward. Några år senare började tävlingsledarna för Tjejvasan utse något äldre ynglingar till kransmas och sedan 2005 är det kransmasen som även får lagerkransa segrarinnan i Vasaloppet. Under lång tid fick inte kvinnor delta i Vasaloppet, men när Öppet Spår startade 1979 öppnades Vasaloppsspåret även för dem. Från och med 1981 fick de även delta i det ”riktiga” Vasaloppet, då Internationella Skidförbundet ändrat sina tävlingsbestämmelser så att damer och herrar kunde delta i en och samma klass på exakt likadana tävlingsvillkor. Något egentligt behov av kransmas fanns alltså inte förrän på 1980-talet.
Men någon särskild damklass infördes inte i Vasaloppet och missnöjet över detta växte i början på 1980-talet. Därför utfördes 1985 en liten ”kupp” mot arrangörerna: ”En i masdräkt klädd yngling stod på upploppet med en krans i handen, och när första damen, Maria Canins-Bonaldi från Italien, passerade, hängde han den på hennes axlar.” Den första, högst inofficiella kransmasen var Mikael Stenqvist, då aktiv skidåkare i IFK Mora, som tillfrågats av missnöjda damer i föreningen. När den första Tjejmilen i löpning arrangerades i Stockholm 1984 hade dock Evy Palm fått segerkransen av en kransmas (även om han inte var masklädd).
1988 var det dags för den första Tjejvasan, tillika den första tävlingen i Vasaloppsspåret för kvinnor och nu behövdes en kransmas! Det blev den blott 11-årige Axel Jungward, en skidåkare som bland annat vunnit sin klass i ”Lilla Vasaloppet” i Mora.
Till de första fyra upplagorna av Tjejvasan var det unga pojkar som utsågs till kransmasar, men från och med 1993 har Tjejvasan en något äldre kransmas. Den första av dessa var egentligen tänkt att bli Staffan Larsson som skulle ha varit kransmas 1993, men han blev då uttagen i landslaget och Jonas Orsén fick ersätta honom. Staffan blev kransmas i Tjejvasan 1994 i stället, för övrigt samma år som han på grund av en knäskada stakade sig igenom hela Vasaloppet.
I Vasaloppet infördes äntligen damklassen 1997, men av tradition så var det fortfarande kranskullan som även delade ut kransen till vinnande dam. Men i början av det nya millenniet höjdes röster för att damsegrarinnan i Vasaloppet skulle mötas av en kransmas vid målet. Problemet var att kransmasen ofta var en skidåkare inom IFK Mora som själv ville åka Vasaloppet. ”Det säger sig självt att kransmasen har andra uppdrag under Vasaloppet”, sade tävlingsledaren Hans Eriksson år 2002. ”Så gott som alla våra kransmasar är aktiva skidåkare och för dem är Vasaloppet ett lopp de inte vill missa.”
Inte förrän år 2005 började kransmasen dubblera, det vill säga både bekransa segrarinnan i Tjejvasan och åtta dagar senare även segrarinnan i Vasaloppets damklass. Den allra första kransmasen i själva Vasaloppet hette Markus Leijon som fick ge kransen till Sofia Lind, Åsarna IK, 2005.
År 2006 var Martin Johansson kransmas och han åkte i mål i Vasaloppet som 44:a. Martin hann precis med att byta om för att möta italienskan Christina Paluselli som kom i mål 15 minuter efter honom och vann damklassen. Två år senare åkte Joakim Engström också Vasaloppet men han bröt efter halva loppet för att hinna fullgöra sitt uppdrag i Mora. Sedan dess har ingen kransmas gett sig i kast med denna stressiga uppgift under Vasaloppssöndagen, utan i stället lugnt väntat vid målet. Sedan 2009 ingår även Vasaloppets sommarvecka i kranskullans och kransmasens uppgifter.
Tjejvasans tävlingsledare utser kransmasen, och de har följande kriterier:
- Manlig medlem i IFK Mora eller Sälens IF.
- God representant och förebild för idrotten.
- Han är en god ledare, funktionär och/eller aktiv idrottare.
Du hittar namnen på alla kranskullor och kransmasar genom tiderna, samt segrare i alla tävlingslopp, på sidan Segrare.
”Det var väldigt roligt att åka in i Mora där alla hejade så på mig. Men jag känner mig lite olycklig för att jag i hastigheten nog knuffade till en dam som kom fram och kastade en lagerkrans över mig. Visste inte om den ceremonin, hade ju inte räknat med att vara först…”
IFK Norsjös Ernst Alm blev 1922 Vasaloppets allra förste segrare, på tiden 7.32,49, trots att han i Evertsberg bara låg på 20:e plats och var 10 minuter efter täten.
Sidan uppdaterades 2023-11-27
